Jag som är verksam som tränare i EQuine & Between heter Jane Sonesson och jag brinner för att optimera ryttarkroppen. Hästar och ridning har varit en stor del av mitt liv sedan jag var 8 år. Red ofta flera dagar i veckan på ridskola, var skötare, medryttare och allt som hör därtill. Som tonåring hade jag en ponny och därefter häst med framför allt hoppinriktning. I vuxen ålder har jag alltid ridit på ridskola för erfarna ryttare eller som medryttare.
Skaffade min första "riktiga" dressyrhäst 2015, kallad Bosse, som är min bästa kompis fortfarande. Numer brinner jag 100% för dressyr (och då med VBR-inriktning med balansoptimering i fokus) även om Bosse hoppar regelbundet med medryttare. Har även en D-ponny (som min äldsta dotter tävlar i hoppning). 2020 utökades kompisgänget med en mysig nordsvensk travare som skolas om till ridhäst.
Jag började träna VBR-inriktat 2018 (för Lisa Sjöberg, tränare och equiterapeut, https://lisasjoberg.se) som jag numer både tränar för regelbundet med våra 3 hästar och dessutom samarbetar med vid gemensamma kurser. Redan på vår första träning fastnade jag helt och hållet för Lisas inriktning - som har sin grund i hästens biomekaniska förutsättningar och kapacitet och hennes fokus har även relation till VBRs (Vertikal Balanserad Ridning) principer. Jag brinner för att analysera och bidra till att optimera ryttarens förutsättningar och på Lisas inrådan så fördjupade jag mig i VBR steg 1 och 2 2020.
Jag har utöver hästintresset alltid brunnit mycket för träning och hälsa och skaffade PT-licens (personlig tränare) 2003 och haft klienter till och från sedan dess när kalendern tillåtit. Jag blev även diplomerad friskvårdsmassör 2021 vilket känns som en relevant kunskap när man ska bidra till en optimerad ryttarkropp. Har en hel del egna gamla idrottsskador så jag har lång erfarenhet av rehabiliteringsträning (9 knäoperationer, 2 diskbråck och annat smått och gott...).
Jobbar till vardags i mitt eget bolag som IT- och verksamhetsutvecklingskonsult och har gjort det hela yrkeslivet (sen -97). Detta kombinerar jag i så stor utsträckning jag kan med hästnäringen då jag gärna vill jobba med häst- och ryttare inom EQ&B.
När jag jobbar med sits- och balansoptimering utgår jag från min egen erfarenhet inom dressyr och hoppning, rehabträning, PT-verksamhet och såklart mitt intresse för självbärighet a la VBR.
Om du är nyfiken så finns jag även på instagram (”jane.sonesson”) och facebook (”Equine & Between”, ”Jane Sonesson”) om du vill spana mer där kring min ridning, kurser och våra hästar.'
Självbärig kropp förutsätter god bålstabilitet
Ryttarens hållning är central för en bra sits och en god hållning kräver bålstabilitet. Vi har idag avlat fram fina och mer rörliga hästar och vi behöver därför mer stabilitetsträning både för häst och ryttare. Ryttaren behöver ha god kroppsuppfattning och kroppskontroll samt vara medveten om sina styrkor och svagheter och jobba medvetet med kroppen.
Hästar har ofta en starkare och en svagare sida, en ”hårdare” och en ”mjukare” sida. Vi vill ju ha så jämna och rakriktade hästar som möjligt och då måste vi som ryttare också vara det. Som ryttare tar vi ofta hand om hästens behov före våra egna vilket ofta innebär att vi inte alltid tar hand om våra egna kroppar på ett hållbart sätt. Det känns dock som att fokus i hästbranschen för ett lyckat resultat mer och mer handlar om ryttarens balans, kondition, kroppskontroll och kroppsuppfattning vilket såklart är en bra utveckling.
Som ryttare tar vi ofta hand om hästens behov före våra egna vilket ofta innebär att vi inte alltid tar hand om våra egna kroppar på ett hållbart sätt. Ryttare snålar ofta med sin tid vad gäller att stretcha eller att bygga den stabilitet, styrka och uthållighet vi behöver. Detta kan leda till att vi blir stela i kroppen och ökar risken för obalanser och felbelastningar samt på sikt även skador – för både oss och våra hästar.
Det finns forskning på att ryttare har ett asymmetriskt rörelsemönster och dessutom ofta blir mer asymmetriska ju längre tid de ridit. Ryttarens asymmetri förstärks på hästryggen. Vi vill så gärna behandla hästarna med alla möjliga metoder men vi måste fundera på om det verkligen är hästen som har grundproblemet i sin kropp eller är det ryttaren som överför sina problem till hästkroppen?
Metoden (utöver PT-, och egen rehab-erfarenhet) som jag inspireras av i mitt erbjudande inom sits- och balansoptimering kallas Vertikal Balanserad Ridning (VBR). VBR fokuserar på rörelsemekanik och balans i både ryttarkroppen och hästkroppen och bygger på en treenighet; ryttare, häst och sadel. Ryttaren ökar medvetenheten och stärker upp kroppen rör att motverka egna svagheter, hästens svagheter/obalanser och vad gäller sadel så handlar det om att skaffa rimliga förutsättningar i en sadel som hjälper ryttaren snarare än stjälper. En sadel som hjälper ryttaren är anpassad till hur ryttarens bäcken är utformat så att sadeln i sin tur bidrar till att ryttaren kan vara i en lodrät position över hästens rörelsecentrum. VBR fokuserar på rörelsemekanik och balans i både ryttarkroppen och hästkroppen (läs mer om VBR här).
Kontenta – En ryttare behöver styrka, smidighet, god koordination, balans och kroppsmedvetenhet vid ridning och detta behöver ryttaren träna på både i vardagen och i annan medveten träning ”från marken”, dvs vid sidan av själva ridningen för att ha en chans att vara sitt ”bästa jag” som ryttare när det väl gäller. En mycket bra text om målbilden vad gäller en balanserad sits beskrivs av min tränare, inspiratör och då och då även samarbetspartner ”Lisa Sjöberg Häst och Ryttarträning”:
”En bra sits är stilla, stabil och stör hästen så lite som möjligt. Av största vikt är att ryttaren sitter mitt över hästen, i en neutral position.” För mer matnyttig och pedagogisk information om hästens rörelseapparat se lisasjoberg.se
Bifogar här en bra beskrivning av VBR, från www.equestrianfysio.se:
Forskning om biomekanik VBR står för vertikal balanserad ridning och är en metod som är utvecklad av sjukgymnasten Lena Gunnarsson (https://www.equestrianfysio.se/) tillsammans med Maria Hallring. VBR bygger på forskning om biomekanik. Målet är att höja ridbarheten, minska smärta och skador och skapa förutsättningar för bättre prestationer. Detta uppnås genom energieffektiv ridning, där ryttarens och hästens rörelsecentrum sammanfaller och där ridningen sker balanserat, centrerat och med så små hjälper som möjligt. Systemet bygger på att tre byggstenar analyseras; ryttarens vertikala balans, utrustningen och hästen.
Vikt och tyngdpunkt Ridningen ska utgå från hästens rörelsecentrum, gravitationspunkten, som ligger vid bröstkota 12–14 och vid det djupaste sadelläget på hästen. Allt som händer där ger resultat genom hela hästen. Det är därför som vi jobbar mer med ryttarens vikt och tyngdpunkt, och i princip inte rider så mycket med tyglarna överhuvudtaget. Jobba med ryttarens kropp och sits, blir det rätt så kommer hästens form av sig själv.
"Hjärnan tror att du är rak" Om hästens och ryttarens rörelsecentrum sammanfaller, och de är i balans, blir det lättare för hästen att röra sig och att bära ryttaren. Sitter vi fel måste hästen kompensera för det, vilket påverkar prestationen och i värsta fall kan leda till skador. Att sitta rakt över hästen är viktigt, men det är lättare sagt än gjort. Man kan be en person att ställa sig med lika mycket vikt på två analoga vågar, så kan det skilja mellan fem och femton kilo. Din hjärna tror att du står rakt. Tänk vad det gör när du kommer upp på en häst och du har tio kilo mer i ena stigbygeln. Det måste hästen balansera upp.
Jobba med hästen – inte emot
Eleverna får exempelvis tidigt lära sig att be hästen att sakta in genom att ryttaren flyttar sin tyngdpunkt något bakåt, och att öka genom att den flyttas framåt.
Många ryttare har tidigare lärt sig att man ska vrida kroppen åt det håll man ska svänga. Men då flyttar du tyngdpunkten till utsidan och hästen får svårare att rotera rätt. Då jobbar du mot hästen i stället för med den, eftersom tyngdpunkten ska vara på insidan. Eleverna får också öva på att rida i så kallad klyksits, där tyngdpunkten fördelas ner på insidan av låren.
Det kräver mer av ryttaren än att bara falla tillbaka på baken, men det gör att han eller hon tar upp hästens rörelse genom insidan av benen, höfterna, magen och bröstryggen. Det blir mindre skumpigt. Vi höger också handen lite, tio centimeter ovanför manken, för då slår vår inre bålmuskulatur på sig automatiskt utan att vi behöver spänna oss. Det ger extra stabilitet.